Hur är det att pilgrimsvandra i grupp? Ester Miiros-Hollsten delar med sig av sina erfarenheter från den första arrangerade gruppresan längs S:t Olofs sjöled sommaren 2018. Ester vandrade från Åbo till Kökar.
Som en bakgrund till Esters resa:
En sommareftermiddag 2010 sitter jag ute på terrassen till vårt hus i Mariehamn. Jag är ensam hemma. Det är semester.
På något sätt finns det hos mig en vana att reflektera över mitt liv just i slutet av semestern, när det mesta av yrkeslivets och vardagens stress har sjunkit undan, solen har mjukat upp spända muskler och böcker har fått mig att tänka på något annat än mig och mitt.
Då brukar jag börja sova djupt och länge, drömma märkliga drömmar, och med lugnet kommer också tid för eftertanke.
Den här dagen gjorde jag som vanligt en tankekarta över min situation, men också en 10-årsplan utifrån jag skulle vilja, bara rätt upp och ner utan att låta tankar som ”Är det nu realistiskt?” ”Är det nu möjligt?” ”Har du råd?” hindra mig.
Vad vill jag ha varit med om inom 10 år, alltså innan år 2020 är slut?
Då, för 8 år sedan, hade jag läst Paulo Coelhos böcker, och bland mina drömmar fanns ”Att pilgrimsvanda”. Just där och då var det en dröm, som gift trebarnsmamma med huslån och arbete. Den egna tiden fanns liksom inte.
Men jag började i det lilla med att delta i Mariehamn församlings retreater – med korta tysta vandringar, jag deltog i en vandring över Föglö till Kökar på några dagar en sommar för att delta i Franciscusfesten i början av juli. Och nu var det äntligen dags – att kunna delta i den första pilotvandringen som en resebyrå arrangerat längs med den nyaste finländska delen av St Olavsleder, dvs St Olav Waterway. Jag bokade direkt när jag såg den första annonsen på FB på våren 2018. Jag tog mina semesterpengar och tänkte: Nu är det min tur.
Och jag är inte en sådan som vill gå helt ensam i okänd natur, tälta och planera allt själv. Just på pilgrimsvandringarna/retreaterna är det för mig skönt att jag faktiskt får koncentrera mig på min egen inre resa och att det övriga fungerar. (Det är helt annorlunda än alla mina andra resor – då vill jag bestämma allt själv och inte resa i grupp ; )).
Det var med förväntan jag packade min ryggsäck * 2. Jag använde inte allt jag packat (både tunna yllejumpern och regnponchon blev oanvänd), mina rejäla vandringskängor var onödiga för en sommarvandring i lätt terräng, och jag hade alldeles för mycket åga om maten. Eftersom jag avskyr (att frysa och) att vara hungrig, hade jag köpt frukt, nötter och dadlar i Åbo på tisdagen. Men som framgår ur min fotoberättelse – både banan och äpple var med i bagaget då resan var över.
Och nu väntar jag lugnt på vår-sommar 2019. Då vill jag absolut vara med och gå någon del av den officiella jungfruvandringen från Åbo till Trondheim/Nidaros.
Jag har fler bilder och reflektioner än de som presenterades här, direkt på FB. Jag svarar gärna på frågor om du vill kontakta mig.
Mvh, Ester
ester.miiros@gmail.com
https://www.facebook.com/ester.miiros/posts/2166487220045567
https://www.facebook.com/ester.miiros/posts/2167818523245770
https://www.facebook.com/ester.miiros/posts/2169549606405995
https://www.facebook.com/ester.miiros/posts/2171693019524987
Foto: Ester Miiros-Hollsten